Det äldsta i Indien är inte templen, inte monumenten och inte ens de krukskärvor eller flintor som ligger begravda under lagren av döda kulturer, det är de levande människorna som fortfarande lever nästintill på stenåldersnivå i Indien.
På den här resan har vi som enda svensk arrangör förlagt några av våra besök hos det tidigare helt okända folket Gadabas och Bondos. De har slutit sig inom sig själva, strikt bevarat arvet från sina förfäder, avhållit sig från någon som helst förnyelse i myter och legender samt förmedlat minnet av en svunnen storhet.

Delstaten Orissa ansågs tidigare som en av de vildaste i Indien. I inlandet finns fortfarande primitiva stammar med folk som bor i bergen och de vidsträckta djungelområdena. Dessa människor vet inte mycket om de förändringar som skett i Indien sedan landet blev självständigt 1947.

Djupt inne i Orissas djungelområden huserar fortfarande rester med unika folkgrupper av olika stammar; Murias, Saoras, Juangs, Ghonds och Bondos. De bor alla i djungelbevuxna bergsmassiv, vilka höjer sig över den övriga djungels och som med avbrott för träskmarker och floder sträcker sig längre än ögat kan nå, ända till den indiska halvöns östliga kustremsa.

Detaljerat program kan laddas här